Så är jag en väldigt positiv människa. Men då kommer det sämre dagar, när man som inte orkar kämpa längre och allt känns hopplöst - som idag. Började egentligen igår, läste om alla som deklarerade och tänkte att jag ska nog göra detsamma. Upptäckte då att jag får ju inte deklarera, inte i år heller. Man måste ju ha inkomst och betala skatt för att få göra det. Även om jag varje dag blir påmind om min brist på inkomst så vart det som ett slag i ansiktet. Vet ju att jag inte har full förmåga att jobba, men det hjälps ju inte när det inte kommer in några slantar. Har ju fått 1000 avslag på sjukpenning från fk. Med samråd med läkare och andra så har vi beslutat att jag ska söka "sjukbidrag" på 25%. Mina papper ligger här nu och jag har lagt dom i ett kuvert. Känns bara så tröstlöst att skicka det. Vet att jag kommer att hoppas och hoppas och så till slut kommer det där avslaget - igen.

Men som jag säger till vännen K, är bara att bryta ihop och gå vidare? Fast känns dom är det jag gjort dom senaste 40 åren, tycker som det är nog nu.

Nej det här vart ju världens deppigste inlägg......kommer nog ett gladare senare idag!?

Nu lite mer kaffe och lite mer facebook, är väl det för att själen ska må bra? (ironi)