Har funderat på det i nästan ett år och nu kör jag. Kommer säkert att vara mycket hopp i tidsuppfattning, men som jag skrev i förra inlägget. Gör det endast för min egen skull. Kommer inte heller att skriva ut några namn, med respekt för dom som jag skriver om och är inblandade. 

 

Föddes 30 september 1971 i Kalix, Norrbotten. Och vad folk har berättat för mig så bodde vi bara några månader där innan jag, min mamma och min pappa flyttade till Umeå. 

 

Första minnet från Umeå är ifrån ett ställe vi bodde på , Historiegränd. Var den största av gårdarna där. Minns egentligen inte så mkt om själva lägenheten eller vad som hände. Har bara en minnesbild från själva gården och lekplatsen. Vet att jag bodde med mamma, men har ingen minnesbild av att pappa fanns med i bilden. Gjorde han säkert, men minns som sagt inte.

 

Mycket varför jag skriver ner det är för att ibland så blandar jag ihop vad som är minnen och vad som är berättat för mig. Tänkte jag kanske skulle få lite ordning på allt. 

 

Nästa minne är på samma område, fast en annan lägenhet. Hade min bästa kompis som bodde under mig, och vi hade otroligt kul. Stog som alla barn på den tiden och mimade till Abba. Och jag fick naturligtvis INTE vara Agneta, för jag var ju brunhårig. 

 

I samma veva vi bodde där så föddes min lillasyster. Har inget minne av att mamma var gravid eller att min syster bodde hemma med oss. Men har kort, så jag vet att hon fanns där en stund och ibland. Tyvärr försvann hon (bortadopterades) vid 1,5 år. Men minns att det var när vi bodde där mamma träffade "honom". Och han kunde vara jättesnäll, förutom när han var onykter. Minns många nätter han stått och ringt på dörren och vill komma in, och vi (jag&mamma) inte tordes öppna. Var mer än en gång polisen fick komma och hämta honom. Naturligtvis vart han ju släppt lika fort.

 

Var så pass liten så jag förstod inte så mkt, inte mer än att jag var otroligt rädd för honom. Tror inte dom hade stadigt sällskap, för jag minns att det var andra män där oxå. 

 

Största tryggheten jag hade då var när jag fick åka till min mormor och morfar på alla lov. Minns att jag som femåring sattes livrädd på flyget med en lapp runt halsen, så att dom kunde hitta igen mig när flyget kom fram. Trots att jag flygit sen jag var så ung så är jag idag otroligt flygrädd. Hos mormor och morfar mådde jag alltid bra. Dom bodde i ett hus på landet med sin hund. 

 

Har sen jag varit liten haft problem med magen. Minns inte när det började men så här i efterhand så var det nog det enda jag kunde styra i min tillvaro. Var jätterädd att gå och bajsa, och ibland kunde det ta upp till två veckor mellan gångerna. Men när jag var i kalix mådde magen oftast ganska bra. 

Märkte det även när jag var på andra ställen. Minns att jag var på sommarhem, avlastning m m. Och då mådde magen alltid bra. 

 

Det här var bara en liten början, men fortsättning följer. Har vågat ta steget att skriva iaf, och det känns otroligt skönt.