Not seeing a Scroll to Top Button? Go to our FAQ page for more info.

Hur livet kan förändras

Fram till 14 september 1994 så tyckte jag att jag hade ett helt ok liv. Just fått mitt andra barn, E och livet var faktiskt ganska underbart. Levde verkligen för mina barn och min familj. Jobb och studier före det hade funkat ganska bra. Jag gjorde det jag skulle och klagade inte nämnvärt.
Sen då den där dagen 14 september så hände det som förändrade allt, framför allt mig. Min mor hade levt ett destruktivt liv så länge jag kan minnas, och minns att varje gång telefonen ringde så väntade jag mig ett dödsbud. Och just det här dagen gjorde de det.

Vi hade varit hemma hos svärmor och svärfar över helgen (som vanligt), passerade Vännäs där mamma bodde och tänkte bara kika in och säga hej. Var och ringde på och det öppnade inte, inte så ovanligt dock. Så jag funderade inte mer på det. Vi kom hem och min dåvarande kille for iväg på sitt jobb. Minns att jag ringde svägerskan och pratade och det ringde in. Då var det min morbror T som ringde och grät och berättade att mamma var död. Tur att mamma alltid har dörren låst, annars hade jag gått rätt in och sett henne död, och det  vill jag ju inte.

Fick otroligt mycket hjälp av min svärmor och deras familj. Dom tömde och städade lägenheten och ordnade allt - har nog aldrig tackat nog för det *TACK*

Min yngsta dotters första år går tyvärr i som ett töcken och många år framöver. Men jobbade, ett tag hade jag tre olika jobb. Livet funkade.  Men bara blivit värre dom sista 10-12 åren. Känner dock att mkt har blivit bättre bara dom sista åren, och det är otroligt skönt.  Men då har jag mina dagar och ibland veckor när jag går tillbaka till mitt gamla mående, och det suger. Berättar inte mkt för vänner och bekanta, dom har ju faktiskt nog med sig själva. Lyssnar gärna på dom när dom behöver prata av sig, men själv har jag otroligt svårt för det.

I Augusti 2009 så sa jag upp mitt sjukbidrag och började plugga. Vill ju så gärna vara som alla andra. Och sen dess har jag kämpat på, mycket påbörjat men inget avslutat. Nåt vill jag ha att göra på dagarna men på heltid är alldeles för mkt. Många omkring mig har nog svårt att förstå, för när dom väl träffar mig så har jag ju "bra" dagar och är nog som dom flesta. Dom träffar inte den Helen som helst sitter inne i lägenheten och trycker.

Som läget är nu så är det bara för mkt, har kontaktat vårdcentralen och se vad dom kan hjälpa mig med. Går redan hos en underbar psykolog där. Problemet som då kvarstår är ju att när jag sa upp sjukbidraget så vart jag nollad hos försäkringskassan. Dvs jag har ingen sjukpenning. Så egentligen har jag inte så många val, bara att kämpa på med skolan trots att jag inte klarar av det. Har överklagat massor till förvaltningsrätten men med bara avslag.

Då är det en annan sak jag funderar över, när det gäller psykiskt mående. Hur mycket är arv och hur mkt är miljö??

Nog med tråkigheter från mig, för stunden. Kram alla och ta hand om er <3

Kenneth.

Jag om någon vet hur jobbigt det är eftersom jag har haft social fobi och ångest och ett 17 års alkoholmissbruk bakom mig, det ska du veta Helen din själ har hittat in i mitt hjärta som VÄN. Och du har mitt 100% stöd nu och för all framtid. Många varma kramar från en vän som vill ditt allra bästa alltid.

Obekväma kusinen ;-)

BRA att du skriver av dig och jobbar med dig själv!! Jättebra! Sen är det jobbigt men du kommer få lön för mödan en dag.



Hur mycket som är arv och/eller miljö får du nog aldrig svar på men för mig är miljön en självklar bov i ditt fall.

Arv kanske kan bidra till viss del. Man kan väl bara spekulera men det finns ju lite att ta på både på din mors och fars sida, med risk för att någon blir stött nu.



Bra att du jobbar med dig själv för då kommer "spärrarna/fasaden" släppa mer och mer och det gör dig bara gott! =)

Kram

Kenneth

Svar till obekväma kusinen, vadå arv ???? tror du ångest och deppresion är ärftligt var fan det dummaste jag har sett nån skriva, för min egen del berodde det på svår mobbing under skoltiden.

Anonym

vilker fint inlågg av dig Helen :) Angende aer/ miljö så

säger man ( långvariga studier och kvalitativ forskning)att arvet består av känslighet hos individen m.a.o känslighet hur vi hanterar olika problem, Miljön förstärker och gör det svårare för individen att göra positiva val då man ofta ser, upplever hur ANDRA hanterar ex sorg med sprit mobbing ex med hat/ hämd. Elelr alkohol och droger för att hantera sin vardag. Själv valde jag att dra mig undan människor under jobbiga tider jag hade en tendens låta socialt störda människor få en bit av mitt hjärta. Så när jag själv var nedstämd så blev dem agresiva eftersom jag inte orkade med deras offerroll i samhället utan talade om SANNINGEN för dem. Mitt sätt att bli av med energi tjuvar ( själviska idioter) enda sätet jag visste hur jag skulle överleva. ( DÅ)

I dag ger jag inte min visdom till sjuka människor. VI har alla ett val . att förbittras eller leva . Du verkar ha valt livet. Så dig ser jag som fantastisk: valde livet .... gör motgångar till kreativa inspirerade val . du är ju även mor. BARN behöver bevis på att motgångar inte bara ska överlevas utan ska hanteras på ett utvecklade sätt. Att allt är hanterbart. Om DU välger att se det så ... annars så på med offer kappan. ( en med psykiska, fysiska misshandel och sexuella övergrepp som erfarenhet i flera former skola. hem mm) Berättade inte för någon....I Ingen från den tiden vet eller visste hur mitt liv såg ut) ta hand om dig du är viktig!

Skriv en kommentar