Idag är det dags för ett nytt besök hos psykologen. Idag ska jag ta med utredningshäftet från det när jag var liten. Pratade med vännen V om det i telefonen och redan då började det kännas jobbigt. Men det måste ju ut kan ju inte stänga in det för all evighet. Men det som känns mest jobbigt är ju det att "känna". Har varit så duktig hela livet att stänga av och inte känna alls. Och som vi nu alla sett så har det ju inte funkat allt för bra. Just nu sitter jag här med världens huvudvärk och en stor klump i magen. Min första tanke är ju att nu ställer jag in besöket hos psykologen och då är allt bra igen. Har tyvärr gjort det allt för många gånger och det är ju just därför jag känner och mår så här. Måste ta tag i det nu en gång för alla.

Börjar bli bra nog less på mig själv, vad ska då inte alla andra vara?

Nej dags att ta itu med dom här liken en gång för alla. Men hur ska det gå? Hur kommer jag att må? Tyvärr blir ju alla nära och kära påverkade av mitt mående. Less ska dom vara, för det är jag. Fast skillnaden är enorm, stora framsteg har jag gjort. Men kan bara bli bättre.

Har nu fått skriva om den här texten ett x antal gånger för att datorhelvetet gör som den vill *arg*, men tror jag har fått fram det mesta ändå.

Nu kamma sig, rycka upp sig och ta tag i livet. Finns bara ett =)

Nu börjar inläggen i min blogg att bli ganska privata, känns lite utelämnande att skriva om allt. Men det är ju för MIN skull jag har den och tror det är bra för mig. VIll man inte läsa så behöver man inte.

Kram alla och ut i solen och njut

Idag är det dags för ett nytt besök hos psykologen. Idag ska jag ta med utredningshäftet från det när jag var liten. Pratade med vännen V om det i telefonen och redan då började det kännas jobbigt. Men det måste ju ut kan ju inte stänga in det för all evighet. Men det som känns mest jobbigt är ju det att "känna". Har varit så duktig hela livet att stänga av och inte känna alls. Och som vi nu alla sett så har det ju inte funkat allt för bra. Just nu sitter jag här med världens huvudvärk och en stor klump i magen. Min första tanke är ju att nu ställer jag in besöket hos psykologen och då är allt bra igen. Har tyvärr gjort det allt för många gånger och det är ju just därför jag känner och mår så här. Måste ta tag i det nu en gång för alla.

Börjar bli bra nog less på mig själv, vad ska då inte alla andra vara?

Nej dags att ta itu med dom här liken en gång för alla. Men hur ska det gå? Hur kommer jag att må? Tyvärr blir ju alla nära och kära påverkade av mitt mående. Less ska dom vara, för det är jag. Fast skillnaden är enorm, stora framsteg har jag gjort. Men kan bara bli bättre.

Har nu fått skriva om den här texten ett x antal gånger för att datorhelvetet gör som den vill *arg*, men tror jag har fått fram det mesta ändå.

Nu kamma sig, rycka upp sig och ta tag i livet. Finns bara ett =)

Nu börjar inläggen i min blogg att bli ganska privata, känns lite utelämnande att skriva om allt. Men det är ju för MIN skull jag har den och tror det är bra för mig. VIll man inte läsa så behöver man inte.

Kram alla och ut i solen och njut